Martin Lyster, The Strange Adventures of the Dangerous Sports Club, sid. 7.
För några år sedan kunde man i brittiska tidningar läsa om om en ung, manlig student från Oxford som lekt mänsklig kanonkula. Varför gör man något så urbota dumt? Dagens fäbless för extrema sporter har sitt ursprung i studentklubben The Dangerous Sports Club som startades i slutet av 1970-talet i Oxford. Medlemmarna lekte inte bara kanonkula, de introducerade och populariserade bungy jumping i västvärlden och organiserade under en rad år surrealistiska utförsåkningstävlingar i de schweiziska alperna.
Mycket skildras i Martin Lysters bok The Strange Adventures of the Dangerous Sports Club. Boken är nog mest intressant för de insikter som den ger i en viss personlighetstyp, den som suktar efter erfarenheter Lyster kallar konkreta, verkliga (och jag kallar livsfarliga) det vill säga tillfällen när flygskärmen kanske inte vecklar ut sig och repet man dinglar i kanske är för långt. Fast i den ursprungliga klubben var man alltid noga med säkerheten, om man ska tro författaren.
Tyvärr verkar Lyster inte ha uppskattat den glamour som också omgav klubben. Han är alldeles för upptagen med att skriva in den och sig i sporthistorien och väljer bort de extravaganta men mindre äventyrliga aktiviteter som den överklassbetonade klubben anordnade. Dafydd Jones fotografi av en ung Nigella Lawson som spelar krocket från en bärsstol är däremot tjusigt och en antydan om den stilmedvetenhet som också låg bakom idén om en glidflygningsexpeditionen över en vulkan i Eucador. I slutet av 1980-talet självdog klubben, men har sedan återuppstått i ny regi. Den unge mannen som agerade mänsklig kanonkula, vad hände förresten med honom? Jo, han hamnade utanför fångstnätet, bröt nacken och dog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar